Om rädslor och vanor

2018-05-28T14:27:13+00:00 maj 18th, 2018|

Vad blir du rädd för? Alltså sådär riktigt skräckslagen inför? Om du skulle säga en sak, vad skulle du säga då?

Jag har alltid gått omkring och trott att jag inte är rädd för någonting. Att jag klarar vad som helst. Men jag insåg i förrgår på en av mina bästa vänners vardagsrumssoffa att jag är livrädd för att skaffa barn. Och det kanske egentligen inte är så konstigt för vad är det för fråga jag ställer till mig själv? Jo, såhär: ”Vill du förändra ditt liv FÖR EVIGT utan att ha någon aning om hur den här förändringen kommer påverka dig och det liv du lever?” Alltså vem skulle instinktivt säga ja…?

För många människor så kanske de inte ens får upp den frågan när de tänker på barn utan det är bara en självklarhet för dem. Grattis till er, säger jag. Att veta vad vi vill är ibland det absolut svåraste att komma fram till. Vad? Vill? DU?

I veckans podcastavsnitt med psykosyntesterapeuten Lasse Larsson lyfter vi frågan om rädslor och hur mycket de hindrar oss i tillvaron. Mitt i detta avsnitt när vi spelar in så trillar den polletten ner hos mig; att jag är rädd för att skaffa barn. Men kanske är det något i frågeställningen jag ställer som jag behöver ändra för att bättre veta vad jag vill. För även om jag kommer fram till att jag kanske inte vill ha barn, så vill jag inte att det ska vara en rädsla som styr mig i beslutet. För vi låter rädslor styra oss, instinktivt, tills vi för ut trollen i ljuset och de stelnar.

Hör du din inre sanna röst?
Jag har ju för länge sen insett att vi blir bra på det som vi övar på och jag har ju startat både podd och blogg på temeat förändring för att jag uppenbarligen behöver lära mig mer om just det. Exakt VAD som är min läxa i detta vet jag inte förrän jag är på andra sidan om det, men jag vet att jag just nu bara ska göra och agera för att komma närmare både mig själv och de frågor som jag söker svar på.

Tidigare idag var jag på lektion hos min sångpedagog och körledare som var inne på samma tema. Hon sa att jag måste hitta MIN röst. Inte bara den rösten hos någon annan som jag tycker är fin och kopiera den, utan den som är bara min.

I samtalet med Lasse så inser jag återigen värdet av meditation och att det verkar vara den röda tråden bland alla framgångsrika människor jag stöter på. Meditation kan ju vara så mycket mer än bara att sitta med benen i kors och humma. Jag känner att jag får minst lika bra svar när jag sitter i en stol på balkongen eller som nu, vid ett picknickbord i naturen. Nyckeln är att skära bort allt brus, så vi kan börja höra vår egen röst. Och kanske finns det något i din vardag som du behöver förändra? Något du gör varje dag som hindrar dig från att se och höra den du verkligen är?

Dagliga rutiner är avgörande för om vi lyckas
På min sånglektion idag fick jag veta att jag använder fel andningsteknik i vissa sammanhang. Och då har jag ändå lärt mig sjunga för 32 år sen, när jag var 4 år gammal och sen dess gått i musikklass och hos sångpedagoger osv. Men just idag fick jag veta att en sak jag gör varje gång jag sjunger hindrar mig från att hitta min egen röst och vara mitt bästa jag.

Det är de små sakerna som gör det, de saker vi gör varje dag utan att tänka på det. De avgör om vi lyckas eller inte. Så, vad gör du för något som hindrar dig? Och vad behöver du ändra på för att nå din fulla potential och börja våga mer i livet?

Önskar dig en magisk helg!
Kärlek

Kommentera