Förändring var visst temat – jag fick så jag tål!

2019-11-19T23:45:06+00:00 november 19th, 2019|
För en vecka sedan åkte jag in till akuten med misstänkt hjärtinfarkt. Med historia av hjärtsjukdom i familjen är det inget att leka med. Lyckligtvis var det falskt alarm. Tydligen ”bara” panikångestattack så jag blev hemskickad med rådet att boka tid hos kurator hos vårdcentralen. Eh… tack.
 
Jag insåg dock att jag behöver ta det på allvar. Man kan inte köra på i 180 i ett års tid, jobba jämt och utan återhämtning. Jag ska berätta mer om vad jag har gjort det här året i kommande inlägg. Jag bara kände att jag ville börja här.
”Det är inte stressen i sig som är skadlig, det är bristen på återhämtning” Jag har sagt det tusentals gånger till andra. Varför tror jag själv att jag är Wonder Woman? Men det är väl såhär det är gissar jag. Bakom fasaden hos de som drabbas av utmattningssyndrom. Att få en glimt av det och känna av sjukdomen de senaste veckorna har varit det läskigaste på länge. Kroppen fungerar inte som den ska. Du känner dig full, hela tiden. Och yr. Tryck över bröstet, ökad puls, domningar i armarna.. Men tack och lov ingen hjärtinfarkt.
 
Ikväll var första gången jag var utanför hemmet sedan akutbesöket. Körövning. Och då kom känslan igen, pulsen ökade. Läskigt. Antagligen kopplat till prestation, även om jag inte tyckte det kändes som att det var något jobbigt – utan bara något kul. Oavsett så fungerar inte kroppen som den ska. Ett skadat knä gör heller inte saken bättre, även om det kanske är lättare för folk att se varför jag saktat ner på grund av det.
 
På vägen hem i bilen funderade jag på hur många vänner jag har som haft dessa problem. Och jag inser att det är några få som varit sjukskrivna för utmattning men om det finns fler som har det såhär, det vet jag inte.
 
”Förr” i tiden brukade vi ringa och ses. Nu skrollar vi igenom flödet på Facebook och anser oss uppdaterade. Eftersom jag alltid är en jobbig jävel som vill lyfta upp sånt folk tycker är jobbigt att prata om så ville jag lägga upp även den här surdegen på bordet.
 
Jag vet inte om du också har varit med om det här, kanske finns det även människor i min direkta närhet som upplevt detta men som jag inte känner till. För vi vill ju inte prata om det som är jobbigt. Men vet du, jag tycker det är lika viktigt att prata om det som är jobbigt som att prata om det som är bra. Vi vet ju att ljus syns där mörker finns. Ändå vill vi inte prata om det där…mörkret.
 
Vi ”har så mycket” hela tiden. Men vem är ansvarig? Tiden är begränsad. För oss alla. Det är vad vi gör med den som gör skillnad. Vad vi väljer. För egen del kommer jag lyfta luren oftare. Jag tror att vi mår bra av mänsklig kontakt. (Det inkluderar inte Messenger😉)
Gör bra val. För dig själv först och främst, men även för din omgivning. På med syrgasen till dig själv först, sen kan du hjälpa andra. You know the drill.
 
Kärlek, W

Kommentera